Räddade av "De vita bussarna".

Till Gustaf von Gerttens föreläsning på Malmö Stadsarkiv den 13 april kom 68 mycket intresserade släkthistoriska forskare. Många av dem hade starka minnesbilder av våren 1945 i Malmö. Antingen hade de släktingar som arbetat aktivt med den stora Röda Kors-insatsen, upplevt fredsvåren 1945 i Malmö, eller att någon av föräldrarna tillhörde "de räddade". Irena Warranpäre var en av dem som hade starka skäl att vara med. Irena har börjat skriva sin släkthistoria och söker få mera fakta om sina polska föräldrar. Irenas mor, Irena Szaniawska, kom med de vita bussarna den 1 maj till Malmö. Den 11 maj kom Irenes far, Zenon Dragan, med skräckbåten Homberg som lade till vid Nyhamnskajen mittemot Posthuset. Lastfartyget Homberg kom till Malmö från Flensburg fyllt med osanerade koncentrationslägerfångar. En del av dessa hade också funnits ombord på de av SS utplacerade stora båtarna i Kielbukten- Cap Arcona, Deutschland och Thielbek - som sänktes av engelskt flyg den 3 maj 1945 med tusentals drunknande som resultat. Röda Korsfolket och sjukvården i Malmö fick ett förtvivlat arbete att bära ut människorna ur Hombergs lastrum. Många dog.

Det fanns i publiken på Stadsarkivet en kvinna som kom den 28 april till Malmö. Författaren Vera Ratzke Jansson kom redan den 11 april med de vita bussarna efter flykt från Danzig via Berlin och uppsamlingslägret i Lübeck Först där fick hon plats i en av de vita bussarna. Om detta har Vera skrivit en läsvärd bok, "Jag tänker ofta på Danzig" som t o m blivit översatt till polska.

Föreläsningen var delad i två 45 minuters pass med en luftningspaus emellan. Den första delen handlade om läget på ostfronten, Gauleiter som förbjöd flykt, flyktingar som kom iväg i sista minuten och de sista flyktingarna som kom iväg från halvön Hela norr om Danzig före tidsgränsen den 8 maj kl 24.00 Också om alla de fartyg med flyktingar som sänktes av sovjetiska ubåtar samtidigt som inte en rad stod att läsa i svenska tidningar. Danmark fick ta emot 250.000 tyska mödrar med barn och åldringar från Ostpreussen som sen fick stanna i tre år i flyktingläger innan de allierade lät dem återvända till västra delen av det tyska riket. Köpenhamn var överfyllt med flyktingbåtar samtidigt som de vita bussarna kom till frihamnen med sina lägerfångar.

Den största flyktinggruppen till Malmö 1945 var polacker. De kom först med de vita bussarna och senare med de upprustade passagerarfartyg som hämtade flyktingarna i Lübeck. I allt kom mer än 15.000 polska medborgare till Malmö och en stor del av dessa kom att stanna i Sverige.

Våren 1945 i Malmö dominerades av censuren, slagorden "en svensk tiger", överflygningar, nödlandningar, ransoneringar, paltbröd och egen potatisodling. Till det kom en stor organisation för inkvarterering av flyktingar på skolor, danspalats och tennishallar. På initiativ av chefen för Malmö Museum och Malmöhus slott så ändrades verksamheten till ett läger för närmare 1.000 tillfälliga karantängäster som efter hand byttes ut mot nyanlända. Nya Borgarskolan blev sjukhus.

För Malmö Släktforskarförening och Föreningen G-gruppen så har de polska flyktingarnas efterlevande börjat fråga sig vad som egentligen hände. Och som alltid så har hemskheter och strapatser inte berättats. Också därför att ingen har önskat höra dessa berättelser. Men nu 65 år efteråt växer intresset för händelserna i Malmö 1945. Röda Korset och Humanitetens Hus i Malmö skildrar på ett utmärkt sätt denna historiska period för besökarna. Röda Korsets Astrid Allard och Birthe Müller fanns också på plats på Malmö Stadsarkiv den 13 april Norska koncentrationslägerfångar har dels skrivit en omfattande litteratur om de vita bussarna och har på eget initiativ och med egna medel bekostat ett stort minnesmärke på Värnhemstorget i Malmö. Universitetsbiblioteket i Lund har på sin handskriftsavdelning mer än 500 intervjuer som gjordes av just polska flyktingar året 1945. Sålunda är Irena Warranperäs moder Irena Szaniawska intervjuad. Hon kom redan 1941 kom till koncentrationslägret i Ravensbrück norr om Berlin. Zygmunt Lakocinki gift med svenska, ledde detta arbete för att skapa dokumentation som också användes vid krigsförbrytarrättegångar.